En konstnärsnamn som ingen längre minns

Namnet Herbert Condrus dyker inte upp i några böcker om tidigt 1900-tals konst och hans verk hittas inte på museum.

Men här och var kan en tavla med hans namn dyka upp på auktioner i Berlin eller Stockholm, utan att någon egentligen har en aning om vem han var. Det har lagts ner tid och kärlek i verken, men det förändrar inte det faktum att namnet helt fallit i glömska. Bara ett kvarvarande bevis på ett liv tillägnat måleriet.

Tyskättlingen Condrus föddes 1881 i St Petersburg. Han studerade vid konstakademin i St Petersburg innan han deporterades under första världskriget. Vi vet att han till slut hamnade i Berlin, där han ställde ut sina verk under 1920-talet. Men spåren är nästintill helt utraderade.

1934 ansökte Condrus om ekonomiskt stöd från den Preussiska konstakademien. Han skickade fotografier på sina målningar i förhoppning att de ska tala för honom. Institutionens svar har överlevt till den digitala åldern. Svaret är kort, tekniskt och förödande kallt:

 "Die Arbeiten des Malers Herbert Condrus [...] sind zwar alle zeichnerisch gekonnt, lassen aber ein tieferes inneres Erlebnis vermissen. Sie wirken komponiert und konstruiert, ringen aber immerhin nach einem eigenen Ausdruck. Sympathisch ist das Bild 'Die Frau'."

"Målaren Herbert Condrus verk [...] är visserligen alla skickligt tecknade, men de förmedlar inte någon djupare inre upplevelse. Verken framstår som komponerade och konstruerade, men strävar efter ett eget uttryck. Målningen 'Kvinnan' inger viss sympati."

En annan handläggare skriver i knappt läsbar handstil att Condrus målningar visar på ansträngning men att de svävar någonstans mellan uppriktighet och ytlighet. "Sympatin finns där" avslutar han, "men man saknar en inre nödvändighet".

Antrag abgelehnt. Ansökan avslagen.

Man känner för honom när man läser konstakademiens utvärdering. Inte för att kritiken är orättvis men för att det är så kallt, så byråkratiskt inför något som troligen var ett verkligt påtagligt behov. Vid det läget bodde Condrus i en lägenhet i Berlin-Lichterfelde. Ett par år senare försvinner hans namn från adressböckerna. 1940 är hans fru Wanda listad ensam på adressen. Änka.

Det finns ingen dödsruna. Inga kända fotografier på konstnären. Bara dunkla spår från institutionerna och ett fåtal verk som fortfarande byter ägare. De har överlevt honom. Det är allt vad många målare någonsin får.

1 weeks ago

The Untaught Eye

by Anton Wårdell

On The Untaught Eye I share my own view of the art world and explore art, artists, and exhibitions with an open mind. I invite readers to look at art in new ways, from the perspective of someone who is still learning, but who has a deep passion for the journey.